Bara en stund efter att mamma berättat om träningslägret, ville hon prata med mig igen. "Teresa, du är väl medveten om att vi måste sälja Amadeuz, om du inte rider honom?" Jag drog efter andan. "Nej! Han är min bästa vän!" Skrek jag och rusade upp för trappan, in i mitt rum och smällde igen dörren efter mig. Jag slängde mig ner i sängen och begravde ansiktet i kudden.

 

Den halvtimmen jag låg där, kändes som flera timmar. Jag hade sett hemska bilder i huvudet. Amadeuz hade inte varit min längre och han hade varit uppstallad på andra sidan jordklotet. Kudden var alldeles blöt, efter att jag gråtit floder av tårar. Jag satte mig upp och satt på sängkanten en stund, innan det knackade på min dörr. Jag mumlade något ohörbart och mamma öppnade dörren och gick in. Hon satte sig bredvid mig och la en arm runt mina axlar. "Teresa, det enda jag begär är att du ska ta hand om honom och rida honom" Sa hon försiktigt. "Mamma, jag är rädd... Inte för Amadeuz, utan för olyckan, att det ska hända igen" Svarade jag och kände hur tårarna började komma.

 

En timme senare satt jag, mamma och min lillasyster Leah vid köksbordet. Ingen sa något, inte ens Leah som brukade pladdra på jättemycket så fort hon fick chansen. Jag petade med gaffeln i maten. Jag var inte hungrig och ville helst bara sitta ensam i mitt rum.